Möjligheter att ta vara på

Jag har läst mängder av böcker om trädgårdar och trädgårdsdesign under vintern. Jag älskar att det finns bibliotek! Jag tror att det var i Christel Kvants ”Nya trädgårdens rum” som det stod något om att hon brukade förundras, eller kanske förfasas, över att se nybyggda hus ploppa upp någonstans, med alla möjligheter att skapa en trädgård precis som husägaren vill, men där det först dyker upp ett par krukor utanför dörren med en i övrigt lerig tomt och sedan plattas allt till och blir en tom gräsmatta. Ungefär så minns jag att det stod. Jag har inte boken framför mig.

Jag är ju där. Med den där tomma leriga (och steniga) tomten man skulle kunna göra så mycket med. Och jag erkänner att jag har ett par taffliga krukor utanför dörren, trots en i övrigt obearbetad trädgård. (Jo, nu är det ju bearbetning på gång, men förra veckan var inget gjort.) Krukorna höjer knappast helhetsintrycket, men även utan riktig trädgård kan man längta efter något fint att fästa blicken på när man kommer hem.

Nu när jag äntligen har en grävare på plats så märker jag att trots att jag har en bild i min hjärna hur jag skulle vilja ha det är det inte helt lätt att förmedla det till den som ska gräva. Det tar ju också tid och det innebär i förlängningen en kostnad. Budgeten är ju inte obegränsad och någonstans kommer man ju att behöva dra gränsen. Jag antar att man då kanske sparar några av sina drömmar och hoppas kunna slutföra dem om ett par år istället. Kanske är det vad som döljer sig bakom åtminstone några av alla de där tråkiga gräsytorna som Christel skrev om. Det kan ju vara större växter och träd som kostar, eller stenläggningar, staket, plank, dammar, utemöbler eller vad man nu drömmer om som inte är rimligt att skaffa allt av på en gång. I vissa fall kan jag känna att man har haft så mycket att tänka på och planera och välja att man inte orkar ta fler beslut på ett tag. Husbyggen tar inte bara ekonomiska resurser i anspråk, det går åt en hel del ork också.

Min ambition med trädgården är att kunna få in ganska mycket annat än gräs redan från början. Men det krävs ju till att börja med att jag kan få maskinen där ute att gräva och flytta sten så att det blir en tillräckligt bra grund för mig att bygga vidare på, utan att det blir en platt yta som man lockas att göra gräsmatta av. Sedan krävs det att jag har ork och tid att plantera utan att det bara blir tvångsarbete av det hela. Jag vill ju att jag och trädgården ska bli vänner. Det kanske ska få ta lite tid. En trädgård bygger man inte på en dag, väl?

Första dagens grävning

Efter första dagens grävning har hela vår lilla kulle försvunnit och blivit platt. Mängder av stenar har grävts upp ur kullen och flyttats bakåt mot tomtgränsen och grävts ner igen där. En stor fin fyrkantig sprängsten har placerats i tomthörnet närmast gatan. Inte planerat i förväg, men stenen verkade passa där och det ser jättebra ut. Det är hur mycket bök som helst kvar, men steg för steg ska det väl bli ordning. Hoppas jag. Det är i alla fall enormt skönt att det är igång.

Jag märkte ut våra tomtpinnar lite extra. Två av dem är överkörda av något tungt och därmed böjda och ännu svårare att hitta. Nu kan man få hjälp av några vitmålade pinnar jag har bankat ner i marken. Vi har även dragit en tråd längs med kanten mot grannen (och pratat lite med dem) för att ha lite koll på vad som är vårt och vad som är deras. Svårt att veta vad man ska göra med den kanten. Dom vill platera ölandstokar. Jag har inte det som favoritbuske, men någon blomplantering kanske? Just nu lutar det åt en rad markstenar för att markera var gränsen går och sedan en liten sluttning ner till oss. Det är höjdskillnader åt alla håll i det här området.

Kanske klarnar det lite mer under dag två hur det egentligen ska gå till. Det är lite logistikproblem med att ha en massa stenar ivägen mitt på tomten.

Maskiner på ickekulle

Planer, infrusna planer, ändrade planer, nya planer.

Oktober 2012: Jag ringer runt till några grävfirmor och hör om någon kan komma och gräva ordning på en stenig trädgård. Någon är fullbokad året ut. Någon ringer aldrig tillbaka efter att inte haft tid att prata just då. Någon kom och tittade och sa ”Det är inga problem att plana ut det här.” När jag försökte förklara att vi inte vill ha det helt plant upprepade han att det inte skulle bli några problem att få det plant. Okej, kommunikationsproblem, inte den grävaren heller alltså. Men så fick jag tag i en som kom och tittade (när ingen var hemma) och ringde upp mig medan han gjorde det. Jag var på jobbet och vi träffades aldrig men vi gick igenom planerna i telefon, medan han gick runt på tomten och tittade. Han verkade fatta direkt hur vi tänkt, kom med egna bra förslag och hade alla resurser som behövdes verkade det som. Okej! Bra! Här har vi grävaren! Det var oktober då, han hade några andra jobb inbokade först men om det inte kom tidig snö skulle det kunna bli gjort samma år, annars skulle han komma när snön försvunnit igen. Hurra! En grävare inbokad och vi skulle kunna börja styra upp det där med trädgård så fort våren kom.

Snön kom ganska tidigt och lämnade oss som bekant ganska sent den senaste vintern. Men där någon gång i mars-april borde det ju varit dags för den där grävaren att dyka upp. Mot slutet av april ringde jag och frågade när de skulle komma.
”-Nej, vi är fullbokade med företagsjobb och jobb åt bostadsrättsföreningar hela våren. Vi kanske kan ta privatpersoner efter semestern nångång. Augusti, september kanske.”
Det var inte direkt vad jag väntade mig att höra när jag faktiskt bokat in dem i oktober förra året! Det skulle i praktiken betyda att man måste boka en grävare ett år i förväg. Faktiskt inte rimligt alls. Med facit i hand borde jag väl hört av mig ett par gånger under vintern och tjatat och dubbelkollat min bokning, men jag trodde ju verkligen att det var klart. Det var det uppenbarligen inte.

Nu stod jag där, i slutet av april, utan grävare och kände mig helt less på allt som hade med trädgård att göra. Kunde inte föreställa mig att det skulle vara möjligt att få tag på en grävare den här säsongen. Förberedde mig på att hela sommaren skulle gå utan att något alls skulle bli gjort på tomten. En hel vinters trädgårdspeppning med böcker och planering kändes helt meningslös. Jag hade ingen ork eller lust att börja ringa runt igen och få höra ett
”-Ha, vi är fullbokade fram till hösten. Inte en chans att vi kan komma till din steniga trädgård.”
Dagar, blev till veckor och allt kändes bara hopplöst så fort man tittade ut.

Så var det plötsligt juni och jag försökte få mig själv att ta tag i det här så att någon kanske skulle kunna komma hit till hösten i alla fall. Letade upp ett gäng grävfirmor jag inte kontaktade i höstas och började ringa. Första svarade inte. Andra svarade och var i närheten och undrade om han kunde komma och titta på en gång. Javisst, det går väl bra. Jag skulle ändå vara hemma resten av den dagen. Efter en kvart dök han upp, eller ja, efter en kvart ringde han och fick vägbeskrivning sista biten eftersom det inte är helt lätt att hitta hit. Vi gick runt och tittade och jodå, han skulle kunna göra jobbet och jodå, han verkade fatta vad vi ville ha gjort.
”-Hur långt fram är du fullbokad?” frågar jag lite försiktigt.
”-Jag har ett jobb på gång nu, men det är snart klart, sen kan jag ta hit maskinen.” får jag till svar.

Oj, så snabbt det kunde gå då! Dåså! Vi kör! Dagen efter första samtalet och mötet rullar en liten grävmaskin in på tomten. Och dagen efter det kommer en liten hjullastare och grävkillen. Två dagar efter samtalet grävs det på tomten! Ingen årslång planering här inte. Nu gräver vi! Och flyttar sten!
Grävmaskin Lastmaskin

Gula blommor

Jag pratade med vår trädgårdsdesigner i höstas och fick bland annat några frågor om vad jag tyckte om och inte. Vilka färger på blommor gillade jag tex.
”Gult och orange.” sa jag helt spontant. Hade väl inte funderat så mycket, men jag gillar en massa gula blommor och jag gillar starka färger. ”Oj, det var lite ovanligt” sa designern och antecknade. Jag tänkte inte så mycket på det då, men efter att ha läst alla böckerna och alla bloggarna under vintern så har jag förstått att jag hade alldeles fel åsikt. Gula blommor ska man inte tycka om. Det verkar vara någon allmän åsikt i trädgårdsvärlden. Hur har det kunnat bli så? Hur började det? Jag kan verkligen inte alls förstå. Har liksom alltid trott att dragning till olika färger var personliga åsikter. Trodde väl att det gällde blommor också.

Jag tycker i alla fall att några av de blommor som gör mig allra gladast är gula, den här till exempel:
Tussilago
Tussilagon! Den är först på plats, lysande glatt gul och ropar ”Nu är det vår!” Hur kan man inte tycka om den?

Snart kommer påskliljorna, är inte de vackra? Sommarens solrosor? Kärringtand i en vägkant? Smörblomma i en hage?

Hur det kommer att se ut när det är en trädgård på riktigt kan man inte veta än, men just nu har jag bara gula blommor runt huset och jag blir glad av att se dem.

Tussilago vid vägg

Inspiration från trädgårdsmässa

Här har det väntats hela vintern på att det ska bli vår, att det ska bli dags att ta tag i den hopplösa tomten och göra en trädgård av den. Jag har ägnat massvis av tid till att läsa på, läst massor av trädgårdsböcker från bibliotek, läst på nätet och då förstås en massa bloggar. Det finns många som bloggar om sitt trädgårdsintresse, några är väldigt inspirerande andra är informativa och några är lite splittrade, man har ju oftast mer än ett intresse i livet. Jag har i alla fall valt några jag gillar, som jag tittar in hos då och då. Jag känner mig glad över att stämningen verkar vara ganska laid back i trädgårdsbloggvärlden, känner att jag nog kan känna mig lite hemma där, trots att jag inte kan något eller ens har en trädgård (än).  Det är ju så att alla intressen kan vara lite skrämmande att ta sig in i, eftersom det alltid finns folk som kan mycket och som vet hur det ska vara. Det är inte lätt att ta sig in då, i det där gänget. Men nu känner jag mig ändå ganska välkommen. Jag läser bloggar där folk uttryckligen säger att man gör som man vill i sin egen trädgård. Gillar man något så planterar man det eller ställer dit det, beroende på om det ska växa eller inte. Alla är olika. Passar mig utmärkt. Jag tilltalas av tanken att få göra som jag vill, för att det passar mig, utan att ängsligt behöva fundera på om det är rätt. Min trädgård! Jag bestämmer!

Så, vad händer varje år så här i början av säsongen? Vad är det alla bloggare skriver om då? Trädgårdsmässa förstås. Nordiska trädgårdar i Älvsjö. Jag har haft datumen uppskrivna i kalendern länge och längtade dit. Min första trädgårdsmässa! Massor av inspiration skulle jag få! Massor av information om produkter man kan ha nytta av i trädgårdsarbetet, som jag inte ens visste fanns. Jag skulle lära mig en massa nya (för mig) företagsnamn som kan vara bra att kunna när man ska ha något till sin trädgård i framtiden. Lite kul pynt till trädgårdar skulle det också finnas förstås och ja, vad mer? Överaska mig, trädgårdsmässa! Min plan var att åka dit på söndagen, alltså sista dagen, så jag hade alltså redan sett en del bilder från mässans inspirationsträdgårdar och balkonger. Åh, vad fint det verkade! Jag ville dit, titta på allt, fota och skutta hem och kanske blogga lite om det. Så blev det inte riktigt. Jag sitter här, ett par veckor senare och funderar på vad jag skulle kunna skriva, om jag alls ska skriva. Min glädje och entusiasm fick sig en knäck av den där mässan helt enkelt.

Jag skulle så gärna vara lika lycklig över mässan som alla andra verkar ha varit, men för mig var det mest en stor besvikelse. Nästan inget av det jag hoppats på infriades. Kanske passar jag helt enkelt inte på trädgårdsmässor. Jag kände mig inte som en del av målgruppen. Jag kände mig knappt välkommen faktiskt. Inte så att någon var otrevlig på något sätt, men inriktningen kändes väldigt smal. Jag ville ju se saker, trädgårdssaker, inte köpa lökar och pelargoner. Det fanns väldigt mycket lökar att köpa. Och fröer. Väldigt lite redskap och maskiner. Väldigt lite nyttosaker.
DSC04175
DSC04241

Var mina förväntningar så fel? Jag har ju inte varit på någon trädgårdsmässa förut, men jag har varit på andra mässor, som Hem-och villamässor, motormässor och ett gäng olika tekniska mässor i mitt yrke. Jag trodde att alla stora mässor som drog mycket folk var ganska blandade, sett till utställare, inom sitt respektive område. Men inte Nordiska trädgårdar. Det verkar som att man tänker sig att genomsnittsbesökaren är en pelargontant, som vill ha lite nytt krimskrams till trädgården och kanske går att lura på en kasse nya lökar och så fixar man ett gäng utställare till pelargontanten. Så länge man ser till att utställarna bara passar just den tänkta kunden kommer inte sådana som jag känna oss särskilt välkomna. Det borde finnas lite för pelargontanterna och lite för oss som ska fylla redskapsförrådet med prylar.

Det enda som infriades var pyntet till trädgårdar, där var jag nöjd. Men jag köpte förstås inget, det känns lite knepigt att pynta upp en stenhög som förhoppningsvis ska få kontakt med en grävmaskin snart. Det enda jag köpte var ett par påsar ängsfröer hos Pratensis. Någon del av trädgården ska bli en liten äng.

Här är några bilder av sånt jag faktiskt gillade att se, under kategorin trädgårdspynt.
DSC04180
DSC04194
DSC04219
Lite inspiration får jag väl erkänna att jag hittade också:
DSC04215
DSC04228
DSC04226
DSC04225
Vet inte om det blir någon mässa för mig nästa år. Jag ska nog försöka glömma det här istället och göra vad jag kan för att hitta tillbaka till den där positiva känslan för trädgård som jag hade innan jag åkte till Älvsjö i söndags. Jag ville känna att jag var en del av gänget som gillar trädgårdar, men jag kände mig inte alls som en i gänget. Jag gillar nog inte ens pelargoner.

Bloggflytt

Nu har jag flyttat bloggen. Hit. Inte för att det var så många som läste den på gamla stället, men om någon nu skulle få för sig att läsa i framtiden så kan man ju veta att det här är första inlägget på den här domänen.

Stenparad.se, sten på rad, stenparad. Ja, exakt vad det kommer att bli av den här trädgården i framtiden är det ingen som vet, men jag tror att det ganska säkert kommer att finnas stenar i den. Några av dem kommer säkert att hamna i en rad och då blir det väl sten på rad, eller en stenparad?

Vinterinspiration

Snön håller i sig. Några plus på dagen, strålande sol och minus i massor på natten. Så har det varit i flera dagar nu. Men tar det något på snön? Nej, knappt inget. Man känner att våren är på gång, men den är liksom inte här än. Kanske lika bra, med tanke på att jag inte har någon fantastisk plan för allt än, men inspiration, det har jag!

Besökte stadens bibliotek, skaffade ett lånekort, imponerades av den automatiska lånemaskinen, gladdes åt att jag inte kommer att behöva ha med mig själva lånekortet nästa gång jag ska låna något, att kunna sitt personnummer och sin pinkod räcker och släpade hem en bunt trädgårdsböcker. Nu har jag suttit i soffan och bläddrat och antecknat. Det funkar! Jag skapar både intresse, kunskap och inspiration!

Vad lär jag mig då? Att man ska tänka igenom vad man vill ha. Att man ska planera det man vill ha så att man vet hur man ska ha det. Att man inte ska ge sig ut till en plantskola och köpa det som ser fint ut och hoppas att det ska bli bra, för det blir det tydligen inte då. Det ska vara planerat om det ska bli bra. Det är okej, jag gillar att planera och att göra genomtänkta saker. Så nu sitter jag här, tittar ut på snön och planerar min framtida trädgård. Hittills har jag kommit fram till att planen med att flytta undan sprängstenen och odla något biologiskt ligger fast. Sedan ska runt möta kantigt, varma färger vara nära, kalla färger långt borta och så ska man inte se allt på en gång. En gång går däremot bra att se och den får gärna leda till minst ett nytt rum, där man helst ska överraskas av något.

Startläget – så här ser det ut

Det är inte helt lätt att fota en hel trädgård på en gång. Jag får inte riktigt till proportionerna på eländet helt enkelt. Jag vill ju visa hur det ser ut nu, innan något är gjort så man vet vad vi har att ta tag i. Titta på bilderna att tänk dig att det är ännu värre i verkligheten. 😉

Tomten sluttar lite neråt på baksidan av huset. Längst ner angränsar den mot ett mindre område av träd och sly och där bakom finns sedan en granne. Innan vi ens börjat bygga huset fick vi en fråga av hussäljaren om vi ville ha lite av en annan grannes sprängsten, eftersom vi ju hade en svacka längst ner på tomten som skulle behöva fyllas. Jodå, visst, okej, det blir väl bra. Oj. Innan man säger ja till något sådant bör man fråga ”Hur stora sprängstenar?” och ”Hur mycket sten handlar det om?” Det gjorde vi inte och nu har vi sten. Mycket sten. Det har snart gått två år sedan stengåvan så vi har väl vant oss vid tanken på all sten och vi ska verkligen försöka göra något bra av den.

Här är stenarna. I bakgrunden syns en annan grannes garage.

Många stenar

Ungefär halva nedre delen av tomtens baksida är täckt av sprängsten och en hög av vårt eget grus som grävdes bort för att kunna gjuta grunden till huset. Andra halvan är relativt stenfri och innehåller mest sly och vildhallon. (Som vi försökt hålla efter under den sommar som varit.) Grushögen är förresten långt från stenfri, men med betydligt mindre stenar i jämförelse.

Sett från hustaket ser det ut så här:

Åt vänster från taketÅt höger från taket
Från huset räknat är det plant några meter, sedan en vall av grus och jord och sedan kommer sluttningen. Vallen består också av det som grävdes bort för grundgjutningen.

På framsidan är det inte mycket bättre. Inte så mycket sprängsten förstås, men man tänker ju inte lummig trädgård direkt.

Framsidan av huset.

En liten ek har vi. Det enda träd på tomten som inte växte precis där huset skulle byggas. Jag hoppas att den ska kunna vara kvar där. Det är trevligt med någon växtlighet som har varit med ett tag. Allt annat kommer ju att bli nytt.

Vi har förresten några riktigt fina stenar också. Den här högen ligger dold bakom vallen och det är stora stenar som hör hemma på tomten. Någon ligger där den låg när vi köpte tomten, några har petats dit av en grävmaskin för att de låg där huset skulle vara. Det här gänget hoppas jag ska kunna få en synlig plats någonstans. Svårt att bedöma storlek på bilden kanske men tänk att de största är någon dryg meter höga.

Stora stenar i hög

Där har vi utgångsläget. Nu ska man bara komma på vad man vill göra och hur man ska göra det …

Alla bilderna är tagna vid lite olika tidpunkter under 2012.

Ny blogg

Årets stora projekt är att försöka göra en trädgård av tomten som omger huset. Utgångsläget är att absolut inget som liknar en trädgård finns just nu. Det går inte ens att börja lite småskaligt i något hörn, om man inte har en grävmaskin, och det har jag förstås inte. Inte så mycket kunskap om trädgårdar heller. Eller erfarenhet. Det är lite det som gör att projektet känns ganska spännande. Både jag och trädgården ska liksom växa tillsammans. Nu är det vinter och januari och jag är fylld av hopp och förväntan, men jag anar förstås att det kommer att gå både upp och ner. Jag vill försöka dokumentera så mycket det går. Det kommer väl inte hända så mycket praktiskt i början, med tanke på det där med vinter och behov av maskiner, men planering är väl också en del av trädgårdsarbetet.